Lilypie Waiting to Adopt tickers

Lilypie Waiting to Adopt tickers

tisdag 31 januari 2012

Man är inte ensam

Tänk att det inte är förrän man själv har problem att skaffa barn som man inser hur många andra det finns därute som kämpar. Alla är ju olika öppna med sina problem, men allmänt känns det som att det pratas väldigt lite om svårigheter att få barn. Vi pratar inte med alla om våra försök, eftersom det känns väldigt personligt. Men när man får frågan i fikarummet om det inte är dags för oss att skaffa barn, så händer det ju ibland att man bara vill svara:

- Jo vi har ju försökt i fyra och ett halvt år nu, men tackar som frågar!

Konstigt egentligen att många inte förstår att det är en ganska personlig fråga...

måndag 30 januari 2012

Att adoptera

Redan när vi började med IVF pratade jag och min man om adoption. Det har aldrig varit något främmande för nån av oss, utan bara ett annat sätt att få barn. Däremot så är väl inte vi konstigare än andra att man naturligtvis hoppas på biologiska barn och att få gå igenom en graviditet och ha ett spädbarn.

När vi inte kunde sätta in något ägg nu vid vårt senaste IVF-försök så blev det ganska naturligt så att man börjar fundera mer på adoption och vad det innebär. Vi har stått i adoptionskö sedan i januari (hela en månad!) och håller som bäst på att läsa på så mycket som möjligt och försöka välja vilka länder som kan vara aktuella. Det som känns hoppfullt med adoption mot IVF är att om man har ett medgivande vet man i alla fall att barn bara är en tidsfråga. Med IVF är det ju osäkerheten som är mest påfrestande.

söndag 29 januari 2012

När hoppet kommit tillbaka

Förra veckan hände det äntligen! Ultraljudet visade att äggblåsorna växt som de ska och vi var redo för plock. I måndags åkte vi in och allt gick bra. Insättning planerad till onsdag och efter två avbrutna försök var vi äntligen på väg! Hela nio ägg dessutom! Onsdagen kom och det började kännas hoppfullt igen. Och så hände det... En timme innan plocket ringde vår läkare och sa att de ägg som befruktats inte såg normala ut och att vi inte kunde göra någon insättning... Tillbaka på ruta ett. Allt kändes bara tomt, orättvist och oöverstigligt.

Bakgrund

Fyra och ett halvt år. Så länge har det gått sen vi började försöka få barn. Vi har gjort två misslyckade IVF-försök, men det som har tagit mest tid och kraft är de gånger som inte blivit av på grund av dåliga ägg eller felaktiga hormondoser. Att skriva har alltid varit ett sätt för mig att bearbeta, så det här är mitt sätt att ta mig framåt utifrån den situation vi är i.