Livet förändras

Nu var det ett tag sedan jag skrev och det är inte för att jag har grävt ner mig sen senaste försöket misslyckades. Det har bara varit fullt upp med livet helt enkelt. Jag har sökt jobb och faktiskt fått ett jobb! Idag har jag skrivit på uppsägningspapper för mitt nuvarande jobb och om några veckor är det dags att börja på nya arbetsplatsen! Det känns som jag har haft ett otroligt flyt när det gäller jobbsökandet och på nåt sätt känns det som att det väger upp lite de problem vi haft med IVF.

Nu blir det en paus i IVF:andet (vi har ju en fryst blastocyst kvar) och fokus på flytt och nya jobb. Vi kommer att ställa oss i kö för att göra medgivandeutredning i vår nya kommun, så det kanske blir att köra fullt ut med det och lägga IVF:andet bakom oss. Inget bestämt än, men en välförtjänt paus från alla hormoner i alla fall. Skönt!

Livet går vidare

Jag gjorde ett nytt gravtest i morse och det var ju också negativt så klart. Det var ju inte oväntat, men det känns alltid bättre att ha testat med morgonurin så man vet säkert. Så nu är det dags att lämna det här försöket bakom oss och gå vidare. Jag och maken pratade om det igår och sa att vi kör på med flyttplaner och så vidare och låter bara insättningen av den frysta blastocysten bli en liten parentes. Vi får väl se om det fungerar när vi väl är där.

Nu ligger fokus på att komma igång med träningen igen, kolla upp om kö för medgivandeutredning i kommunen vi nog kommer att flytta till och förbereda så mycket som möjligt inför flytten. Det känns som att vi inte kommer att sitta sysslolösa direkt!

Nope

Mensen började idag och negativt gravtest. Jag ska testa en gång till imorgon med morgonurin, men det är bara för att veta säkert så jag kan sluta med medicinerna. Jag har som inte ens orkat bli ledsen den här gången. Mest arg och besviken för att man ändå hoppas och tror lite längst inne i själen...

Ruvardag 10

Jag har haft en lördag med fullt upp. Rensat lite inför flytten och sedan varit och fikat och ätit middag hos föräldrarna. Allt har känts bra idag fram tills nu på kvällen. Jag har haft lite flytningar och befarar att mensen är på väg... Ja, det vore ju verkligen typiskt, men det är ju som sagt bättre att jag får den imorgon när jag är ledig än till veckan. Så nu är det bara att vänta och se....

Ruvardag 9

Äntligen helg! Känns som att det varit en rätt intensiv vecka och att jag varit uppe i varv hela tiden. Mycket som snurrar i huvudet med ruvande, husförsäljning, hitta ny bostad och jobb. Det kommer att lösa sig, men det är ju lite pirrigt tills allt faller på plats.

Nu är det alltså ruvardag 9 och jag hoppas att om skitmensen ändå har tänkt komma att det blir under helgen, så man får bearbeta det i lugn och ro. Det är inte så roligt att upptäcka mensen på en jobbtoalett och sedan gå tillbaka och jobba som om ingenting hänt. Ingen make som kramar och tröstar.... Nej, ska det bli så får det bli i helgen!

Ruvardag 8

Nu börjar det närma sig... de allra jobbigaste dagarna under ruvningen. Dagarna då varje toabesök blir en plåga och psykisk press i rädsla över att mensen ska komma.

Jag kan ju säga att om vi inte lyckas med IVF kommer jag i alla fall inte att sakna den psykiska påfrestning det innebär. Inte kommer en adoptionsprocess att vara lätt heller, men det är ju ett positivt besked som väntar på andra sidan. Inte som alla feta minus vid IVF.

Ruvardag 7

Varför känns det ibland som att hela världen är gravid? Jag var och åt middag med några vänner idag och på den lilla restaurangen vi var på såg jag minst tre gravidmagar. Åh, vad det skulle vara mysigt att få dra på sig en lagom tight tröja för att visa upp sin fina gravidmage istället för att dölja sin jag-ser-gravid-ut-av-alla-hormoner-mage under så lössittande tält som möjligt! Vissa dagar är helt enkelt tyngre än andra....

Inga känningar än. Jag tror det här är det försök då jag har haft minst känningar faktiskt.

Ruvardag 6

Idag har det varit en upp och ner dag. Det kändes jättebra när jag var på jobbet och jag hade hur mycket energi som helst. Stora planer på att söka jobb när jag kom hem. Men nej, så blev det inte. Luften hade alldeles gått ur mig när jag kom hem och jag var bara trött och på lite dåligt humör. Tur att det finns komediserier att se! Jag och maken har sett en hel drös med avsnitt av Modern Family som verkligen var helt rätt humor för en kväll som denna. Det känns lite bättre nu, men det blir nog en tidig kväll ikväll...

Ruvardag 5

Det känns lite annorlunda under den här ruvningen. Nu har vi så mycket annat roligt på gång med planering inför flytt, söka nya jobb och rensa bort sånt som inte ska med till nya boendet. Det har gjort att det inte känns lika pressat och att inte allt fokus ligger på ruvandet. Nu är det förstås bara första veckan, så den jobbigaste tiden under ruvningen har inte börjat än.

De fyra ägg som "blev över" från i måndags skulle de fortsätta odla till blastocyster. Vi fick veta att de skulle skicka ett brev om resultatet, men att det antagligen skulle komma först i slutet av den här veckan. Idag kände jag att jag verkligen ville veta hur det gått, så på vinst och förlust ringde jag kliniken på eftermiddagen. Det visade sig att en av de fyra hade klarat sig och blivit infryst. Så nu har vi en blastocyst för första gången!

Ruvardag 4

Inget spännande att berätta idag. Det känns bättre i magen, men inga andra känningar. Det har varit en lugn och skön hemmasöndag och imorgon är det jobb som gäller igen.

Jo, det jag har märkt är att jag har lätt för att det tåras i ögonen. Inte så att jag direkt gråter utan mer som att jag blir rörd eller ledsen för minsta lilla. Jag tror att jag hade så förra ruvningen också.

Ruvardag 3

Idag har det varit fullt ös. Nästan lite för mycket kan jag känna så här i efterhand. Städa, fixa, handla, baka, laga mat och besök till middag. Det har känts av lite i magen. Ungefär som håll. Jag hade nog mått bättre av att ta lite pauser och sitta i soffan emellanåt. Jag har fått lite dåligt samvete när jag har lyft och burit saker. Jag vet inte hur noga man ska vara med sånt, men ibland känns det ju som att jag blir orolig över minsta lilla som jag tror jag gör fel. Men tänk samtidigt på alla kvinnor som blivit gravida utan att de vetat om det och levt på precis som vanligt första tiden. Måste försöka tänka mer så!