Upp som en sol och ner som en pannkaka

Idag har jag en sån där negativ dag. En dag när det känns som att vi aldrig kommer att få barn. Att alla i hela världen är gravida eller har fått sina 2,4 barn. Det är jättejobbigt när känslan kommer över en att det är så orättvist och när det känns som att man inte orkar längre. Jag tänkte idag att skulle jag betala 500 000 kronor om jag kunde få ett barn direkt? Adopterat eller biologiskt. Och det skulle jag. Längtan är så stark att det är värt nästan vad som helst. Men det är bara att fortsätta vänta och hoppas att det är en mindre negativ dag imorgon.

Söndag i soffan

Det känns jättemysigt att jag de senaste helgerna har spenderat stor del av tiden i soffan med en bok om adoption. Just nu läser jag en bok som heter "Tio tusen sorger" och handlar om en flicka som blir adopterad från Korea när hon är ungefär 6 år gammal. Det är intressant att läsa en bok ur ett adoptivbarns synvinkel, eftersom de andra böckerna jag läst är om adoptivföräldrars upplevelser. Det märks också att man lärt sig en del av föräldrautbildningen när det gäller anknytning, trygghet av saker från tiden innan adoptionen och att prata om de biologiska föräldrarna. Och ingen av de sakerna gör adoptivföräldrarna i den här boken. Den är ju lite extrem, men väldigt intressant och bra skriven.

Två små månader

Idag har vi stått i kö i två månader för adoption. Första månaden gick jättelångsamt och den här månaden har gått supersnabbt. Men tänk hur många månader det är kvar innan det är aktuellt med adoption... Just nu känns det ändå som att det går fort framåt eftersom det är saker i adoptionsprocessen som ska göras. Nu är vi mitt uppe i föräldrautbildningen och sen blir det hemutredningen. Det jag fasar för är tiden efter hemutredningen när det bara är väntan.... Vad ska man då göra för att tiden ska gå snabbare?

Ett litet uppehåll

Idag har vi varit på vår femte träff av föräldrautbildningen. Nu kommer vi att ha uppehåll i två veckor innan det är dags för de sista två träffarna. Det känns lite konstigt med en paus för att det blir lite som att stå stilla. Men det kanske kan vara bra att få fokusera på IVF nu med spray i två veckor och sedan läkarbesök för att se om det är dags att börja med sprutor igen.

Nu kör vi!

Idag har jag börjat med sprayen inför vårt tredje IVF-försök. Det känns som att tiden sen förra försöket har gått fort och det känns riktigt bra att vara igång igen! Hoppas verkligen att det går bra den här gången!

Livet är inte rättvist

Jag och min man pratade för nån dag sen om hur orättvist det på nåt sätt ändå är det här med adoption. Man kan inte få biologiska barn, men att få barn genom att adoptera kostar ju inte bara lite pengar. Vi har räknat med att det kommer att kosta mellan 200 och 300 000 kronor. Och ska man ha två barn så är det många års sparande. Men det som känns ännu mer orättvist är att det nog finns många som verkligen har det tufft med att få ihop dessa pengar. Och som kanske får nöja sig med ett barn av den enkla anledningen att de helt enkelt inte har råd med fler barn. Livet är bra orättvist ibland.

Det rör på sig

Jag var inne på Adoptionscentrums hemsida idag och det fanns lite nyheter från Colombia med statistik på hur många som skickat ansökan till landet, hur många som är på väg att göra det och hur många barn som är matchade med föräldrar. Det känns som att det rör på sig!