Ruvardag 9

Äntligen helg! Känns som att det varit en rätt intensiv vecka och att jag varit uppe i varv hela tiden. Mycket som snurrar i huvudet med ruvande, husförsäljning, hitta ny bostad och jobb. Det kommer att lösa sig, men det är ju lite pirrigt tills allt faller på plats.

Nu är det alltså ruvardag 9 och jag hoppas att om skitmensen ändå har tänkt komma att det blir under helgen, så man får bearbeta det i lugn och ro. Det är inte så roligt att upptäcka mensen på en jobbtoalett och sedan gå tillbaka och jobba som om ingenting hänt. Ingen make som kramar och tröstar.... Nej, ska det bli så får det bli i helgen!

Ruvardag 8

Nu börjar det närma sig... de allra jobbigaste dagarna under ruvningen. Dagarna då varje toabesök blir en plåga och psykisk press i rädsla över att mensen ska komma.

Jag kan ju säga att om vi inte lyckas med IVF kommer jag i alla fall inte att sakna den psykiska påfrestning det innebär. Inte kommer en adoptionsprocess att vara lätt heller, men det är ju ett positivt besked som väntar på andra sidan. Inte som alla feta minus vid IVF.

Ruvardag 7

Varför känns det ibland som att hela världen är gravid? Jag var och åt middag med några vänner idag och på den lilla restaurangen vi var på såg jag minst tre gravidmagar. Åh, vad det skulle vara mysigt att få dra på sig en lagom tight tröja för att visa upp sin fina gravidmage istället för att dölja sin jag-ser-gravid-ut-av-alla-hormoner-mage under så lössittande tält som möjligt! Vissa dagar är helt enkelt tyngre än andra....

Inga känningar än. Jag tror det här är det försök då jag har haft minst känningar faktiskt.

Ruvardag 6

Idag har det varit en upp och ner dag. Det kändes jättebra när jag var på jobbet och jag hade hur mycket energi som helst. Stora planer på att söka jobb när jag kom hem. Men nej, så blev det inte. Luften hade alldeles gått ur mig när jag kom hem och jag var bara trött och på lite dåligt humör. Tur att det finns komediserier att se! Jag och maken har sett en hel drös med avsnitt av Modern Family som verkligen var helt rätt humor för en kväll som denna. Det känns lite bättre nu, men det blir nog en tidig kväll ikväll...

Ruvardag 5

Det känns lite annorlunda under den här ruvningen. Nu har vi så mycket annat roligt på gång med planering inför flytt, söka nya jobb och rensa bort sånt som inte ska med till nya boendet. Det har gjort att det inte känns lika pressat och att inte allt fokus ligger på ruvandet. Nu är det förstås bara första veckan, så den jobbigaste tiden under ruvningen har inte börjat än.

De fyra ägg som "blev över" från i måndags skulle de fortsätta odla till blastocyster. Vi fick veta att de skulle skicka ett brev om resultatet, men att det antagligen skulle komma först i slutet av den här veckan. Idag kände jag att jag verkligen ville veta hur det gått, så på vinst och förlust ringde jag kliniken på eftermiddagen. Det visade sig att en av de fyra hade klarat sig och blivit infryst. Så nu har vi en blastocyst för första gången!

Ruvardag 4

Inget spännande att berätta idag. Det känns bättre i magen, men inga andra känningar. Det har varit en lugn och skön hemmasöndag och imorgon är det jobb som gäller igen.

Jo, det jag har märkt är att jag har lätt för att det tåras i ögonen. Inte så att jag direkt gråter utan mer som att jag blir rörd eller ledsen för minsta lilla. Jag tror att jag hade så förra ruvningen också.

Ruvardag 3

Idag har det varit fullt ös. Nästan lite för mycket kan jag känna så här i efterhand. Städa, fixa, handla, baka, laga mat och besök till middag. Det har känts av lite i magen. Ungefär som håll. Jag hade nog mått bättre av att ta lite pauser och sitta i soffan emellanåt. Jag har fått lite dåligt samvete när jag har lyft och burit saker. Jag vet inte hur noga man ska vara med sånt, men ibland känns det ju som att jag blir orolig över minsta lilla som jag tror jag gör fel. Men tänk samtidigt på alla kvinnor som blivit gravida utan att de vetat om det och levt på precis som vanligt första tiden. Måste försöka tänka mer så!