Vad händer med de andra barnen?

Om man tänker efter är det ju egentligen väldigt få länder som de svenska adoptionsorganisationerna har avtal med och adopterar ifrån. Vad händer med alla andra föräldralösa barn som finns i länder som inte har internationell adoptionsverksamhet? Det gör ont i hjärtat att tänka på det stora antalet barn som aldrig får möjligheten att komma till ett tryggt och kärleksfullt hem...

Medan man väntar

Jag har haft en tuff vecka senaste veckan. Visst kan det till viss del bero på att jag varit förkyld, men jag är just nu i ett läge där det känns som att det inte går framåt och att allt kring det här med barn är hopplöst. Därför föreslog jag till maken att vi ska ta och skriva en lista (surprise att jag älskar listor!) över saker som vi vill "hinna" göra före vi får barn. Sånt som kanske inte blir av eller inte är lika lätt med barn. För mig skulle det kännas som ett bra sätt att vända tiden för väntan och längtan till nåt positivt och att man får ut nåt av tiden som går. Vi får se om det är en idé som vi gör något av och om det kan kännas som en positiv vändning.

Att glädjas åt andra

Ända sedan vi började med IVF har jag haft ett stort behov av att läsa mycket om andras funderingar och erfarenheter i olika steg i processen. Många forum och bloggar har det blivit under den här tiden. När det gäller människor "i verkliga livet" som blir gravida tycker jag för det mesta att det är riktigt, riktigt jobbigt. Om jag däremot läser på en IVF-blogg att det är någon som har lyckats bli gravid blir jag jätteglad! Då känns det som att det är en person mindre som får fortsätta i det här träsket att vänta, hoppas, längta och misströsta. Den som inte har varit i den här svängen kan inte förstå hur påfrestande det är.

Under the weather

Jag har varit förkyld sedan i måndags och känner mig fortfarande inte helt pigg. Orken har verkligen inte varit på topp. För mig är det så att när jag är sjuk känns det här med barnlöshet så mycket jobbigare. Det känns som att det aldrig kommer att bli vår tur. Lyckligtvis har det blivit en hel del barn adopterade den här veckan, så det har funnits ett litet ljus i tunneln.

Hur många barn får man adoptera?

Varje dag kollar jag på Adoptionscentrums hemsida för att se om fler barn har blivit adopterade och om det kommer nyheter från de olika länderna. Det jag också tittar på som kanske är ännu mer spännande är den sida de har för barn som söker föräldrar. Det är barn som har särskilda behov eller av olika anledningar behöver det lilla extra av sina blivande föräldrar. När jag tittar på sidan så vill jag bara adoptera alla barnen! Min man sa igår att det kanske är tur att vi inte har något medgivande än för då vet man aldrig var det skulle sluta. Det blir ju spännande att se hur det ska gå när vi väl har vårt medgivande. =)

Kanske inte så länge kvar

På vägen från jobbet idag så försökte jag räkna ut ungefär hur länge det är kvar tills vi förhoppningsvis kan sätta in frysta ägg. Det var mest för att veta hur många veckor jag skulle hinna träna innan som jag började räkna. Jag kom fram till att det antagligen bara är lite drygt 4 veckor kvar. Vad snabbt det går ändå!

Det här året händer det

Under 2011 och början av 2012 hade vi nog vår jobbigaste period i IVF-svängen. I augusti gjorde vi ett äggplock och fick två ägg som kunde sättas tillbaka. Inget plus på stickan tyvärr. Efter det hade vi två svängar i rad där äggblåsorna inte utvecklades jämnt utan vardera gången fick jag en stor cysta som gjorde att de andra blåsorna inte kunde växa som de skulle. Vi fick avbryta innan äggplock båda gångerna. I början av 2012 gjorde vi nästa försök och den här gången gick det bra och blev äggplock, men äggen befruktades inte som de skulle och det blev ingen insättning. Väldigt många månader av försök som inte ledde till nåt.

Förra försöket vi gjorde gick riktigt bra och vi fick till och med frysisar för första gången. Nu känns det i alla fall som att vi får försöka även om vi inte lyckats. Nästa steg är att göra insättning av frysta ägg (om de klarar upptiningen). Sedan har vi ett IVF-försök kvar. Vi har sagt att innan det här året är slut så ska vi vara klara med IVF. Antingen genom att det blir barn eller att vi gjort våra försök. På nåt sätt känns det bra att se ett slut på IVF-processen som har tagit betydligt längre tid än vi först trodde. Blir det inga barn på det sättet kan vi helt ställa in oss på adoption.