Back in business!

Idag har jag börjat med nedregleringssprayen inför sista IVF:en. Jag tar en spray som jag inte haft tidigare. Synarela heter den och man behöver bara spraya två gånger per dag. Det känns som rena lyxen med tanke på att jag sprayade fyra gånger om dagen sist. Det känns konstigt att vi redan håller på att förbereda inför det här försöket, men samtidigt känns det skönt att snart ha gjort klart dem. Går det inte vägen så kan vi gå vidare med adoption och känna att vi inte står och stampar. Det är ju så det har känts de senaste fem åren...

Med en brun papperspåse i handen

Sommar och semester. Kände verkligen att jag behövde ett avbrott från bloggen för att få lägga tankarna på något annat än IVF och barn. Det har varit så skönt att bara få leva och vara under semestern. Nu är jag tillbaka i vardagen igen och allt börjar rulla på igen. Idag var jag på Apoteket och hämtade ut medicinerna inför nästa försök. Det känns helt sjukt när man får ut så mycket mediciner att de inte ryms i deras stora plastpåse utan de tar fram en brun papperspåse för att rymma allt... Det känns skönt att det är sista försöket vi gör, så att det går att gå vidare till nästa steg sen. På måndag börjar jag med sprayen för nedreglering!

Alla bebisar

Loggade in på Facebook och det kändes som att alla lagt upp gulliga bilder på sig själva hållandes sina små bebisar idag. Känner inte att jag orkar med det riktigt just nu. Loggade snabbt ut igen och försöker fokusera på annat!

Så var det med det!

Nope, inte den här gången heller! Har känt att jag behövde lite tid på mig att smälta minuset efter att jag testade i onsdags. Jag hade inte tänkt tjuvtesta, men jag kunde inte hålla mig. Och där var det igen, det elaka minustecknet... Naturligtvis bröt jag ihop fullständigt. På nåt sätt kändes det här som den avgörande gången även fast vi har ett försök kvar. Det känns som att jag nu fått all tänkbar medicin för att få det att lyckas och det gick ändå inte.

Imorgon är det officiell testdag och jag kommer att testa för att kunna ringa kliniken och lägga upp en plan för sista försöket. Just nu känns det som att jag bara vill få sista försöket bortstökat så man får komma tillbaka till ett normalt liv igen. Det var många år sen sist.

Ruvardag 15

Ännu en dag närmare testdatum. Lite illamående på förmiddagen och halsbränna på eftermiddagen, men annars har jag mått bra. Ordentligt uppsvälld i magen, men jag har inte direkt ont. Idag var jag lite sugen på att tjuvtesta faktiskt. Men sen tänkte jag på att om det blir negativt skulle jag inte vilja gå till jobbet imorgon. Blir att vänta till helgen istället med att testa. Jag lyxade lite idag (med push från maken) och köpte en ny mobil! Första gången någonsin som jag har en mobil som inte är omodern! Kan vara bra att trösta sig med en ny leksak om det inte blir barn den här gången.

Ruvardag 14

Första dagen på den här långa veckan är snart över. Bara sex dagar kvar då! Jag är nu inne på ruvardag 14 och kan ju göra ett test nu om jag vill. Jag har funderat en del på hur jag ska göra. De tidigare gångerna har det blivit ganska naturligt att testa kring den här tiden eftersom mensen kommit då. Och mensvärk utan att få äta riktiga värktabletter är inte att tänka på i mitt fall. Den här gången har ju mensen hållit sig borta än så länge (peppar, peppar). Jag har ändå bestämt att jag inte ska tjuvtesta nu. Jag skulle bli så himla besviken och ändå vara tvungen att ta klart alla tabletter och vaggisar enligt min klinik. Däremot kommer jag att testa i helgen (har riktig testdag på måndag sen) för att få smälta resultatet i lugn och ro. Jag hoppas ju naturligtvis allt vad jag kan på ett plus, men är ju van att bli besviken. Det är bara att fortsätta hålla tummarna några dagar till!

Ruvardag 13

Det känns som att jag har lugnat ner mig lite. Jag är fortfarande spänd och nervös när jag är på toa, men inte så att jag skakar som det var för ett par dagar sedan. Jag tror att det var för att jag läste att det är ganska vanligt att Femanest gör att mensen kommer först när man sluta med tabletterna. Det känns ju bra att inte vara riktigt lika nervös för mensen, men samtidigt kommer det att vara dubbelt jobbigt att testa på testdagen och om det då inte är ett plus... Tre veckor av förhoppningar som krossas. Nu är det bara drygt en vecka till testdag! En vecka som verkligen kommer att snigla sig fram...