Nope, inte den här gången heller! Har känt att jag behövde lite tid på mig att smälta minuset efter att jag testade i onsdags. Jag hade inte tänkt tjuvtesta, men jag kunde inte hålla mig. Och där var det igen, det elaka minustecknet... Naturligtvis bröt jag ihop fullständigt. På nåt sätt kändes det här som den avgörande gången även fast vi har ett försök kvar. Det känns som att jag nu fått all tänkbar medicin för att få det att lyckas och det gick ändå inte.
Imorgon är det officiell testdag och jag kommer att testa för att kunna ringa kliniken och lägga upp en plan för sista försöket. Just nu känns det som att jag bara vill få sista försöket bortstökat så man får komma tillbaka till ett normalt liv igen. Det var många år sen sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar