Livet förändras

Nu var det ett tag sedan jag skrev och det är inte för att jag har grävt ner mig sen senaste försöket misslyckades. Det har bara varit fullt upp med livet helt enkelt. Jag har sökt jobb och faktiskt fått ett jobb! Idag har jag skrivit på uppsägningspapper för mitt nuvarande jobb och om några veckor är det dags att börja på nya arbetsplatsen! Det känns som jag har haft ett otroligt flyt när det gäller jobbsökandet och på nåt sätt känns det som att det väger upp lite de problem vi haft med IVF.

Nu blir det en paus i IVF:andet (vi har ju en fryst blastocyst kvar) och fokus på flytt och nya jobb. Vi kommer att ställa oss i kö för att göra medgivandeutredning i vår nya kommun, så det kanske blir att köra fullt ut med det och lägga IVF:andet bakom oss. Inget bestämt än, men en välförtjänt paus från alla hormoner i alla fall. Skönt!

Livet går vidare

Jag gjorde ett nytt gravtest i morse och det var ju också negativt så klart. Det var ju inte oväntat, men det känns alltid bättre att ha testat med morgonurin så man vet säkert. Så nu är det dags att lämna det här försöket bakom oss och gå vidare. Jag och maken pratade om det igår och sa att vi kör på med flyttplaner och så vidare och låter bara insättningen av den frysta blastocysten bli en liten parentes. Vi får väl se om det fungerar när vi väl är där.

Nu ligger fokus på att komma igång med träningen igen, kolla upp om kö för medgivandeutredning i kommunen vi nog kommer att flytta till och förbereda så mycket som möjligt inför flytten. Det känns som att vi inte kommer att sitta sysslolösa direkt!

Nope

Mensen började idag och negativt gravtest. Jag ska testa en gång till imorgon med morgonurin, men det är bara för att veta säkert så jag kan sluta med medicinerna. Jag har som inte ens orkat bli ledsen den här gången. Mest arg och besviken för att man ändå hoppas och tror lite längst inne i själen...

Ruvardag 10

Jag har haft en lördag med fullt upp. Rensat lite inför flytten och sedan varit och fikat och ätit middag hos föräldrarna. Allt har känts bra idag fram tills nu på kvällen. Jag har haft lite flytningar och befarar att mensen är på väg... Ja, det vore ju verkligen typiskt, men det är ju som sagt bättre att jag får den imorgon när jag är ledig än till veckan. Så nu är det bara att vänta och se....

Ruvardag 9

Äntligen helg! Känns som att det varit en rätt intensiv vecka och att jag varit uppe i varv hela tiden. Mycket som snurrar i huvudet med ruvande, husförsäljning, hitta ny bostad och jobb. Det kommer att lösa sig, men det är ju lite pirrigt tills allt faller på plats.

Nu är det alltså ruvardag 9 och jag hoppas att om skitmensen ändå har tänkt komma att det blir under helgen, så man får bearbeta det i lugn och ro. Det är inte så roligt att upptäcka mensen på en jobbtoalett och sedan gå tillbaka och jobba som om ingenting hänt. Ingen make som kramar och tröstar.... Nej, ska det bli så får det bli i helgen!

Ruvardag 8

Nu börjar det närma sig... de allra jobbigaste dagarna under ruvningen. Dagarna då varje toabesök blir en plåga och psykisk press i rädsla över att mensen ska komma.

Jag kan ju säga att om vi inte lyckas med IVF kommer jag i alla fall inte att sakna den psykiska påfrestning det innebär. Inte kommer en adoptionsprocess att vara lätt heller, men det är ju ett positivt besked som väntar på andra sidan. Inte som alla feta minus vid IVF.

Ruvardag 7

Varför känns det ibland som att hela världen är gravid? Jag var och åt middag med några vänner idag och på den lilla restaurangen vi var på såg jag minst tre gravidmagar. Åh, vad det skulle vara mysigt att få dra på sig en lagom tight tröja för att visa upp sin fina gravidmage istället för att dölja sin jag-ser-gravid-ut-av-alla-hormoner-mage under så lössittande tält som möjligt! Vissa dagar är helt enkelt tyngre än andra....

Inga känningar än. Jag tror det här är det försök då jag har haft minst känningar faktiskt.

Ruvardag 6

Idag har det varit en upp och ner dag. Det kändes jättebra när jag var på jobbet och jag hade hur mycket energi som helst. Stora planer på att söka jobb när jag kom hem. Men nej, så blev det inte. Luften hade alldeles gått ur mig när jag kom hem och jag var bara trött och på lite dåligt humör. Tur att det finns komediserier att se! Jag och maken har sett en hel drös med avsnitt av Modern Family som verkligen var helt rätt humor för en kväll som denna. Det känns lite bättre nu, men det blir nog en tidig kväll ikväll...

Ruvardag 5

Det känns lite annorlunda under den här ruvningen. Nu har vi så mycket annat roligt på gång med planering inför flytt, söka nya jobb och rensa bort sånt som inte ska med till nya boendet. Det har gjort att det inte känns lika pressat och att inte allt fokus ligger på ruvandet. Nu är det förstås bara första veckan, så den jobbigaste tiden under ruvningen har inte börjat än.

De fyra ägg som "blev över" från i måndags skulle de fortsätta odla till blastocyster. Vi fick veta att de skulle skicka ett brev om resultatet, men att det antagligen skulle komma först i slutet av den här veckan. Idag kände jag att jag verkligen ville veta hur det gått, så på vinst och förlust ringde jag kliniken på eftermiddagen. Det visade sig att en av de fyra hade klarat sig och blivit infryst. Så nu har vi en blastocyst för första gången!

Ruvardag 4

Inget spännande att berätta idag. Det känns bättre i magen, men inga andra känningar. Det har varit en lugn och skön hemmasöndag och imorgon är det jobb som gäller igen.

Jo, det jag har märkt är att jag har lätt för att det tåras i ögonen. Inte så att jag direkt gråter utan mer som att jag blir rörd eller ledsen för minsta lilla. Jag tror att jag hade så förra ruvningen också.

Ruvardag 3

Idag har det varit fullt ös. Nästan lite för mycket kan jag känna så här i efterhand. Städa, fixa, handla, baka, laga mat och besök till middag. Det har känts av lite i magen. Ungefär som håll. Jag hade nog mått bättre av att ta lite pauser och sitta i soffan emellanåt. Jag har fått lite dåligt samvete när jag har lyft och burit saker. Jag vet inte hur noga man ska vara med sånt, men ibland känns det ju som att jag blir orolig över minsta lilla som jag tror jag gör fel. Men tänk samtidigt på alla kvinnor som blivit gravida utan att de vetat om det och levt på precis som vanligt första tiden. Måste försöka tänka mer så!

Ruvardag 2

Det har varit en bättre dag idag. Jag har inte haft lika ont i magen och kunnat vara uppe och röra på mig mer. Inte bara helt fastvuxen i soffan. Jag har faktiskt börjat röja lite inför flytten! Det är ju tre månader kvar, men att gå igenom ett helt hus tar tid...

Nu är det i alla fall fredag och dags för fredagsmys!

Ruvardag 1

Ruvardag ett firar vi med att ha stått i adoptionskö i 2/3 år. Det känns som att det har gått rätt fort faktiskt!

Fortfarande ont i magen, men plocket var ju i måndags, så det är ju inte så konstigt. Jag är fortfarande hemma från jobbet och tänker vara det imorgon också så jag får ta det lugnt. Tur att jag har katter som är väldigt bra sällskap i soffan!

Nu är det gjort!

Det var en lite nervös förmiddag, eftersom läkaren skulle ringa någon gång efter kl 10 så vi skulle få veta hur det gått med befruktningen. Han ringde strax innan 12. Vi fick veta att de hade fått ut 15 ägg. Vi hade fått veta att det var 10 ägg, så det var ju roligt att höra att det var fler! 8 stycken hade varit mogna och befruktats och 6 stycken hade delat sig som de skulle. Verkligen superroligt att det gick så bra den här gången också efter alla tidigare besvikelser.

Han hade tillsammans med embryologen bestämt att det var bäst att sätta in två ägg idag och fortsätta odla de resterande fyra till blastocyster. Det kändes som en bra lösning.

Så nu sitter jag här som äggmamma till två små ägg! =)

Steg 1 avklarat!

Igår sålde vi huset! Vi skrev papper med köparna och flyttar sista november. Nytt boende har vi inte och inga nya jobb heller. Lite nervöst, men ändå skönt att ha ett datum att jobba mot! =)

Plockad och klar!

Nu är äntligen plocket över! Det gick bra, även fast det gjorde lite ondare än förra gången. Tio små ägg blev det. För oss är det svårt ändå att veta om det är bra eller dåligt. Några ägg brukar få dubbla kärnor vid befruktningen och kan inte användas. De säger på kliniken att de inte vet varför. Läkaren har lovat att han ska ringa på onsdag förmiddag, så vi vet inför eftermiddagen hur det ser ut med antalet ägg. Det är inte bestämt än om det blir två-dagars eller om de ska fortsätta odla till blastocyster. Vi har inte tidigare provat med blastocyster, så det skulle vara spännande att prova det.

Dags att fortsätta vila i soffan!

Imorgon är det dags!

Jag fick veta sent på fredag att det blir äggplock imorgon! Det kändes bra att veta att mina värden såg bra ut och att jag skulle ta den sista hormonsprutan på fredag och ägglossningssprutan på lördag. Vi var ute på en pub på fredag när det var dags för sprutan, men det gick bra det också! Fast lite knarkare kändes det att stå inne på toaletten och blanda i ordning en spruta. =)

Nu är jag äntligen hemma efter en jättetrevlig helg i Stockholm och bara myser i soffan. Hoppas att det inte gör alltför ont när ägglossningen drar igång, så jag får sova lite i natt...

En liten sten från hjärtat

Det gick bra på ultraljudet idag! Jag hade jättemånga blåsor och rätt stora också. Läkaren ville att jag skulle ta ett blodprov också för att se mitt hormonvärde, så jag inte tar för hög dos de sista dagarna med hormonsprutor. Han sa att de skulle ringa på eftermiddagen, men att det mest troligt blir äggplock på måndag. Yey!

När sköterskan ringde på eftermiddagen sa hon att läkaren ville att jag skulle ta ett blodprov imorgon också. Jag var inte riktigt beredd på det och jag åker till Stockholm imorgon, så jag blev lite stressad för att hinna till provtagningen innan. Sen sa hon att jag skulle göra ett nytt ultraljud... ?! Jag sa att läkaren inte sagt nåt om det, utan bara om dagens blodprov och beräknat plock på måndag. Hon dubbelkollade med läkaren och det visade sig att han hade skrivit fel. Puh! Hur skulle jag ha hunnit med ett till ultraljud? Så imorgon blir det ett till blodprov på morgonen och på eftermiddagen ringer de så jag får veta när jag ska ta ägglossningssprutan och vilken dag plocket blir.

Men nu när den stenen har lyfts från hjärtat ser jag fram emot en rolig helg i Stockholm med roliga tjejer!

Pirrigt inför imorgon

Imorgon ska vi till kliniken på ultraljud för att se hur äggblåsorna ser ut. Det känns spännande, men samtidigt är jag lite orolig att de inte har växt till sig som de ska eller att jag fått en cysta. Det har hänt två gånger tidigare och vi har då varit tvungna att avbryta. Den här gången har jag varit spänd i magen sedan kanske fjärde dagen med sprutorna. Jag har inte direkt ont, men är uppsvälld och kan inte äta så mycket åt gången. Förhoppningsvis är det ett tecken på att äggblåsorna frodas!

Den som väntar tills imorgon får se!

Frågan man inte vill ha

När man är över 30 och har hållit på att försöka få barn i flera år som vi har är en av de känsligaste frågorna man kan få "och när har ni tänkt skaffa barn". Vi är ju inte helt öppna med vår process. Det är bara närmaste vännerna och familjen som vet om att vi försöker. Men det finns faktiskt en fråga som är värre och den fick jag idag.

På lunchen idag satt vi några stycken och pratade och jag berättade om att vi ska flytta till Stockholm och att allt är väldigt öppet just nu med att sälja huset, hitta jobb och boende. Vi småpratade lite och en av tjejerna som jag inte känner så mycket frågade: - När är det beräknat då?
Jag förstod inte riktigt vad hon menade och frågade om hon menade flytten.
- Ja, men jag trodde att du var gravid.
Man blir ju lite paff när det antagandet kommer, men jag skojade till det och sa att jag har ju haft en riktigt bra semester och att vikten berodde på det. Hon ville tydligen inte riktigt förstå vad jag sa eller så blev hon så nervös när jag berättade att det inte var så, så hon sa: -Jaha, jag tycker att det har varit så rätt länge.

Som tur var började vi prata om annat, men det kändes ju lite pinsamt. Själv är jag rätt tålig och jag vet att jag har lätt att få en riktigt rund mage när jag går upp i vikt och hormonsprutorna gör ju inte det hela bättre. Så egentligen är det ju mest pinsamt för den som frågar.

Det som kanske inte är så roligt är att det inte är första gången det händer... Och vad svarar jag den dagen vi är klara med IVF och gått vidare med adoption: -Tackar som frågar, men jag kan inte bli gravid.

Ja, det är som sagt tur att jag är hårdhudad och inte tar åt mig så lätt, men jag tycker att det egentligen är konstigt hur lätt folk slänger ur sig frågan om att skaffa barn och eventuell graviditet. Det är ju en jättestor fråga! Man kanske försöker och inte lyckas, eller är inte överens om det är läge att börja försöka eller inte. Mycket personligt är det ju.

Men nästa gång någon frågar om jag är gravid så ska jag svara:
-Näe, jag är faktiskt bara lite fet!