Men jag tycker ju om kaffe!

Idag har jag faktiskt varit ledig! Det har varit jätteskönt att bara ta det lugnt och inte ha något speciellt inplanerat. Jag hade tänkt ta en promenad i det fina vädret, men känner att det spänner lite för mycket i magen. Det börjar kännas att det finns en hel del där inne nu! Jag har mest suttit i soffan och surfat och läst. Jag har börjat läsa en ny adoptionsbok som heter "Linnea från Yujiang". Den är skriven av en adoptivpappa och jag tycker att den är jättebra! Det känns rätt skönt att läsa en bok som är en biografi istället för bara rent teoretiska böcker.

Och så kaffet då... Jag dricker normalt fyra koppar om dagen. Från igår har jag dragit ner till tre och om det lyckas så vi kan göra en insättning av ägg kommer jag att gå ner till två koppar. Men det är ju så gott med kaffe! Det går rätt bra, jag känner mig bara lite tröttare. Lite godis kanske kan göra mig pigg? =)

Tid för äggplock

Idag var vi hos läkaren för att se hur äggblåsorna såg ut. Det var många blåsor, men lite för små än så länge. Jag ska fortsätta med hormonsprutorna idag och två dagar till och ta ägglossningssprutan på söndag. Sen på tisdag är det dags för plock! Läkaren sa att eftersom det varit problem med själva befruktningen tidigare så ska de prova att både både befrukta äggen som de gjort tidigare och även ta några ägg och testa att låta spermien simma in i ägget. Om det blir tillräckligt många ägg för att testa båda metoderna vill säga. Det känns riktigt spännande inför tisdag och lite mer hoppfullt än tidigare.

Utbildning igen

Jag har just kommit hem från föräldrautbildningen som börjat igen efter två veckors uppehåll. Bland annat såg vi en dokumentärfilm som heter "Min dotter från Kina". Den handlar om några ensamstående kvinnor som adopterar från Kina. Dokumentärerna är i tre delar. Den första när de åker till Kina, den andra när barnen är ca 3 år och den tredje när barnen är ca 10 år. Vi såg den andra filmen. Faktiskt jättebra filmer! En kvinna sa att "det finns alltid tre personer som tänker på min dotter varje dag" och syftade på de biologiska föräldrarna också. Då började jag tänka på de stackars föräldrar som känner att de inte har något annat val än att lämna bort sina barn. Det måste vara fruktansvärt! Det är lätt att bara tänka på sin egen del av adoptionen som leder till att man själv blir förälder. Men i de flesta fall finns det ju biologiska föräldrar någon annanstans i världen som har lämnat bort sitt barn för att vi ska få det...

Det här var vår näst sista kurskväll, så om precis en vecka så har vi fått vårt kursintyg och kan påbörja hemutredningen om vi vill!

Och imorgon är det dags för läkarbesök för att se om äggblåsorna har växt som de ska. Spännande, spännande!

Nu går det undan!

Jag är ju lite av ett kontrollfreak och det gäller naturligtvis det här med adoption också. Jag är inne på AC:s sida ett par gånger om dagen för att se om fler barn har blivit adopterade. Idag har det varit nya siffror varje gång jag kollat. Totalt har 7 barn blivit adopterade idag! Det är nästan lika många barn som under hela februari. Det känns jätteroligt.

I fjol var det betydligt fler barn som hade adopterats under de här månaderna. Men jag kan inte vara annat än glad för de 28 par/ensamstående som i år har fått bli föräldrar efter lång väntan!

Det mest spännande som har hänt i mitt eget liv är att jag tagit blodprov idag och fått veta att jag ska fortsätta med samma hormondos.

Söndagskänsla

Det är ju alltid lite vemodigt när det är söndag kväll och helgen snart är slut. Däremot känns det rätt ok den här söndagen eftersom det händer så mycket till veckan. Imorgon ska jag ta blodprov för att få veta vilken hormondos jag ska fortsätta med. På onsdag fortsätter föräldrautbildningen efter uppehållet och på torsdag ska jag på ultraljud för att se hur äggblåsorna ser ut. Mycket spännande till veckan alltså!

Vår hemlighet

Under hela processen med IVF har vi varit öppna mot våra föräldrar och närmaste vänner om våra försök. Efter att vi inte kunde sätta in några ägg på förra försöket kände jag att jag inte riktigt orkar med att berätta och förklara när det inte går bra. Den här gången har vi därför bestämt oss för att inte berätta att vi ska göra ett nytt försök. Vi har bara sagt att vi nog kommer att vänta ett tag efter senaste försöket. Det är inte så att våra föräldrar inte har stöttat oss för det har de verkligen, men efter ett misslyckat försök är det så jobbigt att prata om. Men tänk vad glada och överraskade de skulle bli om vi plötsligt berättar att vi ska ha barn! =)

Hur ska det gå med sticket?

Ja, idag är alltså maken borta och jag ska ta hormonsprutan själv ikväll... Jag har bara gjort det en gång tidigare. Lite svårt är det att sticka sig själv, men måste man så måste man! Jag är trots allt lite glad idag. Var inne på AC:s hemsida och såg att det adopterats två barn från Indien! Kul att det verkar vara igång igen. Ju fler länder, ju bättre!