Jag har just kommit hem från föräldrautbildningen som börjat igen efter två veckors uppehåll. Bland annat såg vi en dokumentärfilm som heter "Min dotter från Kina". Den handlar om några ensamstående kvinnor som adopterar från Kina. Dokumentärerna är i tre delar. Den första när de åker till Kina, den andra när barnen är ca 3 år och den tredje när barnen är ca 10 år. Vi såg den andra filmen. Faktiskt jättebra filmer! En kvinna sa att "det finns alltid tre personer som tänker på min dotter varje dag" och syftade på de biologiska föräldrarna också. Då började jag tänka på de stackars föräldrar som känner att de inte har något annat val än att lämna bort sina barn. Det måste vara fruktansvärt! Det är lätt att bara tänka på sin egen del av adoptionen som leder till att man själv blir förälder. Men i de flesta fall finns det ju biologiska föräldrar någon annanstans i världen som har lämnat bort sitt barn för att vi ska få det...
Det här var vår näst sista kurskväll, så om precis en vecka så har vi fått vårt kursintyg och kan påbörja hemutredningen om vi vill!
Och imorgon är det dags för läkarbesök för att se om äggblåsorna har växt som de ska. Spännande, spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar